Vågar som används för handelsavräkning klassificeras som mätinstrument som omfattas av obligatorisk verifiering av staten i enlighet med lagen. Detta inkluderar kranvågar, små bänkvågar, plattformsvågar och lastbilsvågar. Alla vågar som används för handelsavräkning måste genomgå obligatorisk verifiering; annars kan påföljder utdömas. Verifieringen utförs i enlighet medJJG 539-2016VerifieringsförordningenförDigitala indikatorvågar, vilket även kan tillämpas på verifiering av lastbilsvågar. Det finns dock ytterligare en verifieringsföreskrift specifikt för lastbilsvågar som kan hänvisas till:JJG 1118-2015VerifieringsförordningenförElektroniskLastbilsvågar(Lastcellsmetod)Valet mellan de två beror på den faktiska situationen, även om verifiering i de flesta fall utförs i enlighet med JJG 539-2016.
I JJG 539-2016 beskrivs skalorna som följer:
I denna förordning avser termen ”våg” en typ av icke-automatisk våg.
Princip: När en last placeras på lastmottagaren genererar vägningssensorn (lastcellen) en elektrisk signal. Denna signal omvandlas och bearbetas sedan av en databehandlingsenhet, och vägningsresultatet visas av indikeringsenheten.
Strukturera: Vågen består av en lastmottagare, en lastcell och en vägindikator. Den kan vara av integrerad eller modulär konstruktion.
Ansökan: Dessa vågar används främst för vägning och mätning av varor och används i stor utsträckning inom kommersiell handel, hamnar, flygplatser, lager och logistik, metallurgi samt i industriföretag.
Typer av digitala indikatorvågar: Elektroniska bänk- och plattformsvågar (gemensamt kallade elektroniska bänk-/plattformsvågar), vilka inkluderar: Prisberäkningsskalor, Vågar för endast vågar, Streckkodsvågar, Räknevågar, Flerdivisionsskalor, Multiintervallskalor och etc.;Elektroniska kranvågar, som inkluderar: Krokvågar, Hängande krokvågar, Vågar för traverskranar, Monorail-vågar och etc.;Fasta elektroniska vågar, vilka inkluderar: Elektroniska gropvågar, Elektroniska ytmonterade vågar, Elektroniska trattvågar och etc.
Det råder ingen tvekan om att stora vågar som gropvågar eller lastbilsvågar tillhör kategorin fasta elektroniska vågar och därför kan verifieras i enlighet medVerifieringsförordningenförDigitala indikatorvågar(JJG 539-2016). För vågar med liten kapacitet är lastning och lossning av standardvikter relativt enkelt. För storskaliga vågar som mäter 3 × 18 meter eller med kapacitet över 100 ton blir driften mycket svårare. Att strikt följa verifieringsprocedurerna i JJG 539 innebär betydande utmaningar, och vissa krav kan vara praktiskt taget omöjliga att implementera. För lastbilsvågar omfattar verifieringen av metrologisk prestanda huvudsakligen fem punkter: Nollställningsnoggrannhet och taranoggrannhet., Excentrisk last (excentrisk last), Vägning, Vägning efter tarering, Repeterbarhet och diskrimineringsområde. Bland dessa är excentrisk belastning, vägning, vägning efter tarering och repeterbarhet särskilt tidskrävande.Om procedurerna följs strikt kan det vara omöjligt att slutföra verifieringen av ens en enda lastbilsvåg inom en dag. Även när repeterbarheten är god, vilket möjliggör en minskning av antalet testvikter och delvis utbyte, förblir processen ganska utmanande.
7.1 Standardinstrument för verifiering
7.1.1 Standardvikter
7.1.1.1 Standardvikterna som används för verifiering ska uppfylla de metrologiska kraven som anges i JG99, och deras fel får inte överstiga 1/3 av det maximala tillåtna felet för motsvarande last enligt tabell 3.
7.1.1.2 Antalet standardvikter ska vara tillräckligt för att uppfylla vågens verifieringskrav.
7.1.1.3 Ytterligare standardvikter ska tillhandahållas för användning med metoden med intermittent lastpunkt för att eliminera avrundningsfel.
7.1.2 Ersättning av standardvikter
När vågen har verifierats på sin användningsplats, ersätt lasterna (andra massor)
med stabila och kända vikter) kan användas för att ersätta en del av standarden
vikter:
Om vågens repeterbarhet överstiger 0,3e, ska massan av de använda standardvikterna vara minst 1/2 av vågens maximala kapacitet;
Om vågens repeterbarhet är större än 0,2e men inte mer än 0,3e, får massan av de använda standardvikterna minskas till 1/3 av vågens maximala kapacitet;
Om vågens repeterbarhet inte överstiger 0,2e, får massan av de använda standardvikterna minskas till 1/5 av vågens maximala kapacitet.
Den ovan nämnda repeterbarheten bestäms genom att applicera en last på ungefär hälften av den maximala vågkapaciteten (antingen standardvikter eller någon annan massa med stabil vikt) på lasthållaren tre gånger.
Om repeterbarheten ligger inom 0,2e–0,3e / 10–15 kg krävs totalt 33 ton standardvikter. Om repeterbarheten överstiger 15 kg behövs 50 ton vikter. Det skulle vara ganska svårt för verifieringsinstitutet att ta med 50 ton vikter på plats för vågverifiering. Om endast 20 ton vikter tas med kan man anta att repeterbarheten för 100-tonsvågen som standard är inställd på högst 0,2e / 10 kg. Huruvida en repeterbarhet på 10 kg faktiskt kan uppnås är tveksamt, och alla kan ha en uppfattning om de praktiska utmaningarna. Dessutom, även om den totala mängden standardvikter som används minskas, måste ersättningslasterna fortfarande ökas motsvarande, så den totala testlasten förblir oförändrad.
1. Testning av vägpunkter
För vägningsverifiering bör minst fem olika lastpunkter väljas. Dessa bör inkludera minsta vågkapacitet, maximal vågkapacitet och lastvärden som motsvarar förändringar i det maximala tillåtna felet, dvs. punkter med medelhög noggrannhet: 500e och 2000e. För en 100-tons lastbilsvåg, där e = 50 kg, motsvarar detta: 500e = 25 t, 2000e = 100 ton. 2000e-punkten representerar den maximala skalkapaciteten, och att testa den kan vara svårt i praktiken. Dessutom,vägning efter tareringkräver att verifieringen upprepas vid alla fem lastpunkter. Underskatta inte arbetsbelastningen vid fem övervakningspunkter – själva arbetet med lastning och lossning är ganska omfattande.
2. Excentrisk belastningstest
7.5.11.2 Excentrisk last och area
a) För skalor med fler än 4 stödpunkter (N > 4): Lasten som appliceras på varje stödpunkt ska motsvara 1/(N–1) av den maximala vågkapaciteten. Vikterna ska appliceras successivt ovanför varje stödpunkt, inom ett område som är ungefär lika med 1/N av lasthållaren. Om två stödpunkter är för nära varandra kan det vara svårt att utföra testet som beskrivs ovan. I det här fallet kan dubbel belastning appliceras över ett område som är dubbelt så långt som avståndet längs linjen som förbinder de två stödpunkterna.
b) För skalor med 4 eller färre stödpunkter (N ≤ 4): Den applicerade belastningen bör motsvara 1/3 av den maximala vågkapaciteten.
Vikterna bör appliceras successivt inom ett område som är ungefär lika med 1/4 av lastmottagaren, såsom visas i figur 1, eller en konfiguration som är ungefär likvärdig med figur 1.
För en 100-tons lastbilsvåg som mäter 3 × 18 meter finns det vanligtvis minst åtta lastceller. Om den totala lasten delas jämnt skulle 100 ÷ 7 ≈ 14,28 ton (cirka 14 ton) behöva appliceras på varje stödpunkt. Det är extremt svårt att placera 14 ton vikter på varje stödpunkt. Även om vikterna kan staplas fysiskt innebär upprepad lastning och lossning av så massiva vikter en betydande arbetsbelastning.
3. Verifiering av lastningsmetod kontra faktisk driftbelastning
Ur lastningsmetodernas perspektiv liknar verifieringen av lastbilsvågar den för vågar med liten kapacitet. Under verifiering på plats av lastbilsvågar lyfts dock vikterna vanligtvis upp och placeras direkt på vågplattformen, liknande det förfarande som används vid fabrikstestning. Denna metod för att applicera lasten skiljer sig avsevärt från den faktiska driftbelastningen av en lastbilsvåg. Direkt placering av lyfta vikter på vågplattformen genererar inte horisontella stötkrafter, aktiverar inte vågens laterala eller längsgående stoppanordningar och gör det svårt att upptäcka effekterna av raka in-/utgångsbanor och längsgående stoppanordningar i båda ändar av vågen på vägningsprestanda.
I praktiken återspeglar verifiering av metrologisk prestanda med denna metod inte helt prestandan under faktiska driftsförhållanden. Verifiering baserad enbart på denna icke-representativa belastningsmetod kommer sannolikt inte att detektera den verkliga metrologiska prestandan under verkliga arbetsförhållanden.
Enligt JJG 539-2016VerifieringsförordningenförDigitala indikatorvågarAtt använda standardvikter eller standardvikter plus ersättningar för att verifiera vågar med stor kapacitet innebär betydande utmaningar, inklusive: Stor arbetsbelastning, Hög arbetsintensitet, Höga transportkostnader för vikter, Lång verifieringstid, Säkerhetsriskeroch etc.Dessa faktorer skapar avsevärda svårigheter för verifiering på plats. År 2011 genomförde Fujian Institute of Metrology det nationella utvecklingsprojektet för viktiga vetenskapliga instrument.Utveckling och tillämpning av högprecisionslastmätningsinstrument för vågarDet utvecklade vågmätningsinstrumentet är en oberoende hjälpverifieringsenhet som överensstämmer med OIML R76, vilket möjliggör noggrann, snabb och bekväm verifiering av alla lastpunkter, inklusive fullskala och andra verifieringsobjekt för elektroniska lastbilsvågar. Baserat på detta instrument, JJG 1118-2015VerifieringsförordningenförElektroniska lastbilsvågar (metod med lastmätningsinstrument)implementerades officiellt den 24 november 2015.
Båda verifieringsmetoderna har sina fördelar och nackdelar, och valet i praktiken bör göras baserat på den faktiska situationen.
Fördelar och nackdelar med de två verifieringsreglerna:
JJG 539-2016 Fördelar: 1. Använder standardlaster eller ersättningar bättre än M2-klass,möjliggör verifieringsavdelningen av elektroniska lastbilsvågar ska nå 500–10 000.2. Standardinstrument har en verifieringscykel på ett år, och spårbarhet av standardinstrument kan genomföras lokalt vid mätinstitut på kommunal eller länsnivå.
Nackdelar: Extremt stor arbetsbelastning och hög arbetsintensitet; Höga kostnader för lastning, lossning och transport av vikter; Låg effektivitet och dålig säkerhetsprestanda; Lång verifieringstid; strikt efterlevnad kan vara svår i praktiken.
JJG 1118 Fördelar: 1. Vågen och dess tillbehör kan transporteras till platsen i ett enda tvåaxlat fordon.2. Låg arbetsintensitet, låg transportkostnad, hög verifieringseffektivitet, god säkerhetsprestanda och kort verifieringstid.3. Ingen lossning/omlastning behövs för verifiering.
Nackdelar: 1. Med hjälp av den elektroniska lastbilsvågen (lastmätningsmetoden),Verifieringsavdelningen kan bara nå 500–3 000.2. Den elektroniska truckvågen måste ha en reaktionskraftsanordninge (konsolbalk) ansluten till pelarna (antingen fasta betongpelare eller rörliga stålkonstruktionspiller).3. För skiljeförfarande eller officiell värdering måste verifieringen följa JJG 539 med standardvikter som referensinstrument. 4. Standardinstrument har en verifieringscykel på sex månader, och de flesta provinsiella eller kommunala mätinstitut har inte etablerat spårbarhet för dessa standardinstrument; spårbarhet måste erhållas från kvalificerade institutioner.
JJG 1118-2015 använder en oberoende hjälpverifieringsanordning som rekommenderas av OIML R76, och fungerar som ett komplement till verifieringsmetoden för elektroniska lastbilsvågar i JJG 539-1997.Tillämplig på elektroniska lastbilsvågar med en maximal kapacitet ≥ 30 t, verifieringsgrad ≤ 3 000, vid medelhög eller normal noggrannhet. Inte tillämpligt på flerdivisionsvågar, flerområdesvågar eller elektroniska lastbilsvågar med utökade indikeringsanordningar.
Publiceringstid: 26 augusti 2025